Hur man tänker olika

Jag har en mormor som är väldigt praktiskt lagd av sig och alltid oroar sig för såna saker. När jag ringde igår för att glad i hågen berätta att det just nu är två små hjärtan därinne så blir hennes första reaktion..."men vi har ju bara en bebiskorg (detta är alltså en korg som gått i släkten och som hon då tänkt sig att en bebis ska sova i) och en dopklänning". Idag ringer mormor och talar in ett meddelande på telefonsvararen bara för att säga att "detta klarar vi tillsammans" nästan som om hon tror att jag på något sätt är orolig eller ledsen. Vet inte vad mormor tror men jag är jätteglad för detta och tycker det vore helt fantastiskt om det blev två mirakel även om jag oroar mig lite för hur man gör när barnvagnen inte kommer in genom dörren ;-)