En vecka

Nu har det gått en vecka sedan ET vilket betyder att den tuffaste perioden börjar snart. Brösten ömmar inte lika mycket längre, humöret är inte på topp vilket min man får lida av och magen var rejält svullen igårkväll men lite bättre idag. Det är väl symptomen i korthet som kan vara precis lika mycket ett tecken på plus som minus.

Tisdag

Fortsätter inläggen med att skriva med dagens veckodag. Som en extra påminnelse till mig själv vart i veckan jag befinner mig ;-). Idag är den en vecka sedan plocket och jag känner av magen ytterst lite nu men ibland värker det till. Bortsett från tanketortyren så mår jag bra!

En lååångsam måndag

Tiden har gått sjukt långsamt idag och tröttheten sitter i. Har känts till och från i magen idag ungefär som blåmärken därinne vilket kanske kan stämma. Jag kan även passa på att skriva ner och notera bröstvårtorna som gör mer ont än tidigare. Tycker det borde ha släppt efter sputorna men det verkar hålla i sig.

En seg söndag

Är så sjukt trött just nu, är för tidigt för symtom men ändå värt att nämna inför framtiden. Känns just nu ganska hopplöst med allt men det är för tidigt att veta även det. Är väl kanske det faktum att jag under snart tre år bara sett ett minus så tanken på ett plus på den där stickan känns omöjlig och inte något som kommer hända mig.

Det gäller att vara taktisk

Det värsta av svullnaden har nu gått ner så här 4 dagar sedan plock. Detta firas idag med en brunch på stan och för att vara taktisk så åker sköna otighta kläder på så magen kan utökas av maten utan att spänna och ta i :-) Tycker att dom två små embryorna där inne (piff och puff som dom kallas för) borde tycka om det.

IVF 3

Ja just nu pågår IVF nummer tre och idag är det rd1 vilket innebär ca 14 dagar innan vi vet resultatet men ändå börjar jag redan överanalysera allt. Som inte inte hjärnspökandet vore nog så är jag svullen sedan plocket och vaggar fram känns det som.

Min dagbok, mina tankar

Efter att nu genomföra tredje och sista landstingsbetalda ivf-behandlingen så känner jag ett behov av att få skriva ner mina tankar och känslor. Och efter att länge läst andras bloggar om just barnlöshet så tror jag att detta forum är rätt för mig. Ett sätt att få dokumentera det tuffa men spännande man går igenom och bli en form av dagbok.